Självförverkligandets marknad: Svensk korrespondens- och distansutbildning, 1890–1970-tal

Projektet syftar till att studera korrespondensutbildningens historia i Sverige från 1890-tal till 1970-tal. Uppgiften är angelägen av tre skäl. För det första teoretiskt och utifrån ett nutidsperspektiv: Dagens samhälle kallas ofta för en kunskapsekonomi, där kunskap anses utgöra ett medel för att skapa lönsamhet för såväl stater som företag och individer. Kunskapens påtagliga kapitalisering, men också utbildningens kommodifiering, uppfattas som karakteristiska beståndsdelar i de senaste årtiondenas utveckling mot en ”ny ekonomi” (Andersson 2010; Jessop m.fl. 2008). Men långt innan humankapitalteorin fick sitt genomslag på 1960-talet marknadsfördes kunskap av just brevskolorna i termer av investering, ekonomisk vinning och med anspelning på anställningsbarhet. Här vill vi – genom att undersöka värdesättande diskurser, institutionella lösningar och praktiker kring kunskapens tidiga kommodifiering – utmana kunskapsekonomins gängse kronologi och analysera en mer sammansatt utveckling av hur kunskap historiskt har legitimerats.

För det andra kan man empiriskt lyfta fram den stora omfattning och betydelse som korrespondensskolorna haft i Sverige. De fyllde ett tomrum mellan två utbildningssystem: det gamla läroverks- och universitetssystemet under 1900-talets förra del och utbyggandet av grundskolan, tillkomsten av komvux och småhögskolor under den senare delen. Brevskolorna utbildade hundratusentals människor årligen under vår undersökningsperiod. Det största skolföretaget, Hermods Korrespondensinstitut hade fram till 1960-talet långt fler registrerade elever än antalet deltagare på ABF:s studiecirklar var vid samma tid. Även minnesskrifter och memoarer ger en bild av hur flera generationer av svenska politiker, representanter för näringsliv och folkrörelser, författare och den akademiska eliten började eller kompletterade sin utbildning på brevkurser. Ändå är denna skolform närmast frånvarande i skildringar av den moderna svenska utbildningshistorien (Richardsson 1999; Larsson & Westberg 2011, se dock Högman 2009 och den egna historiken, Gaddén 1973). Där är det främst bildningsförbunden och studiecirklarna som har belysts, vid sidan om den formella skolutbildningen och folkhögskolorna.

För det tredje pågår en allt större spridning av distansutbildning via internet. Det handlar både om examensgivande utbildningar och fritt tillgängliga kurser som riktar sig till stora massor av studenter. Utvecklingen förändrar villkoren för både universitets- och yrkesutbildning samt i förlängningen också hur kommande generationers föreställningar om kunskap och lärande formas. I amerikansk forskning har dagens ”digitala utbildningsfabriker”liknats vid de tidiga brevskoleföretagen som ska ha hållit låg kvalitet och skapat vinst på kalkylerade avhopp (Noble 2002). Ett kritiskt historiskt perspektiv är angeläget, men de svenska förhållandena framstår som helt annorlunda. I Sverige dominerades utbildnings-marknaden av välrenommerade företag och man kan spåra ett samhällsansvar i affärs-verksamheten. En opinionsundersökning konstaterade 1964 att: ”Hermods åtnjuter ett nästan otroligt gott anseende bland alla kategorier av människor.” Hur är det möjligt att denna i grunden marknadsdrivna utbildningsform som bygger på individualistiska ideal om framgång fick så starkt fäste i det framväxande svenska välfärdssamhället som annars ofta beskrivs i termer av kollektiva lösningar?

Vi vill belysa korrespondensutbildningens historia utifrån tre interrelaterade fält: diskurser, institutioner och praktiker: Delstudie 1, Kunskapsdiskurser: Vilka värderingar (ekonomiska, kulturella, sociala) kring kunskap skapades och förmedlades av korrespondensskolorna i olika sammanhang? Hur marknadsfördes, legitimerades och värdesattes kunskap diskursivt i reklam, elevtidningar, eller offentligt material som remissyttranden i utbildningspolitiska frågor.

Delstudie 2, Mellan stat och marknad: institutionella förhandlingar och lösningar: Hur positionerade sig korrespondensskolorna mellan det offentliga och det privata genom institutionella och organisatoriska lösningar? Och hur institutionaliserades kunskapsbasen för nya (och gamla) yrken? Huvudfokus ligger i denna delstudie dels på konkreta förhandlingar om kommunalisering, förstatligande, och näringslivsövertagande av brevskolor, dels på förhandlingar om skapandet och tillämpandet av brevkurser inom privata företag (t ex försäkringsbolag och affärsbanker) och statliga verk (t ex Televerket).

Delstudie 3. Medborgare och kunskapskonsumenter: eleverna och utbildningens kommersiella demokratisering: Vilken ömsesidig påverkan fanns mellan korrespondensundervisningens kommersiella praktik och elevernas livsvillkor och sociala positioner? I denna delstudie utvidgar vi våra diskursiva och institutionella analyser mot distansutbildningens praktik och hur den påverkade elevernas sociala positioner. Analytiskt har vi valt tre ingångar – genus, klass och utbildningens geografi – där korrespondensutbildning och livsvillkor flätades samman.

Det empiriska underlaget för projektet består av ett rikhaltigt arkivmaterial som inte har bearbetats tidigare. Vi kommer att använda arkiv efterlämnade av de tre största aktörerna på området: Hermods Korrespondensinstitut (gr. 1898), NKI skolan (gr. 1910) och KF-ägda Brevskolan (gr. 1919). Därtill kommer relevant arkivmaterial av kommunala och statliga aktörer, t ex Skolöverstyrelsen och tryckt material i form av utredningar, tidskrifter, minneskildringar.

Projektfinansiär

Handelsbankens forskningsstiftelser och Vetenskapsrådet

Projektperiod

2014-2017

Medverkande

 

Håkan Forsell, docent, lektor vid Historiska institutionen, SU
Orsi Husz, docent, lektor vid Ekonomisk-historiska institutionen, UU

Kontaktperson

Orsi Husz
Ekonomisk-historiska institutionen
Box 513
751 20 Uppsala
Orsi.Husz@ekhist.uu.se